Låt oss prata om hjärtekross

06.11.2017

Alla människor kommer någongång i sitt liv gå igenom ett eller flera hjärtekross. 
Vi får lära oss som mindre om blommor och bin, bli självständiga och vi får lära oss om att ta egna beslut. Vi blir förberedd på hur vuxenlivet kan se ut, hur man skriver CV och hur man betalar räkningar. 
Men aldrig är det någon som förklarar för oss hur man kommer över ett hjärtekross. 
Jag var helt oförberedd på smärtan, tårarna, och tankarna när jag gick igenom mitt första riktiga hjärtekross. 
Jag var livrädd och helt säker på att jag skulle dö, jag visste ingenting. 
Nu i efterhand vet jag exakt hur jag ska hantera om jag kommer behöva gå igenom det igen. 

Jag kan inte tala för andra hur det varit eller skulle kunna vara. Men jag kan berätta min historia, så om någon går igenom samma sak som jag gjorde, så kan jag kanske hjälpa den personen iallafall. 
Och dela ut kunskap för dom som ska stötta och finnas där. 

Jag hade 4 stadium kan man säga. Jag förklarar dom 4 staduimen lite kort:

Stadium 1 
Jag mådde så himla dåligt. Jag orkade inte kliva upp ur sängen, orkade inte gå på skolan, sov 20 timmar om dygnet och grät ohejdat dom 4 timmarna jag var vaken. 
Jag pratade inte med någon, svarade inte i telefonen, stängde ut mina vänner och levde i min egna bubbla. 
Jag åt knappt, och jag kunde inte lyssna på musik för hela listan innehöll låtar som påminde om honom. 
Så var det i flera månader innan det blev en förändring. 

Stadium 2
Det var här, i 3 månaden jag började gå ut igen,och började att träffa mina vänner igen. 
Jag började socialisera mig, och drack hela tiden i princip för att dränka min ångest. 
Alkoholen fick mig att tänka på annat än att det var slut, och alkoholen fick mig att våga gå ut genom dörren, och fick mig att inte gråta från ingenstans. 
Ingen bra sak att göra, över huvud taget, och rekomenderar det INTE alls. 
Jag började ligga med en person, som jag visste att han kände, för att såra honom, och så höll det på i 1 månad ungefär. 
Innan jag insåg att det inte är så det fungerar, det är inte så man gör för att komma över någon. 
Det där med rebound är inget som jag rekomenderar, det fungerar inte. Det snarare förvärrar situationen. 

Stadium 3
Jag kapade allt med snubben jag låg med, då jag insåg att det ändå inte fungerade. 
Jag drack fortfrande dock, och tillbringade mer tid med mina vänner. 
Började sakta reparera mig, och kunde prata om det som hänt utan att lägga mig ner och vilja dö. 
Jag sprang dock från kärleken. 
Sprang från allt som hade med kärlek och göra egentligen. 
Så fort någon började komma mig för nära av motsatta könet så svek jag den personen för att den inte skulle börja tycka om mig mer än vad han redan gjorde. 
Mina vänner som redan hade förhållanden, skrattade jag åt, och jag tillbringade ingen tid i att bry mig om det. 
Så länge jag slapp allt som kärlek innebar, var jag nöjd och kunde lätt vara 3 hjulet medan jag spydde i min mun varje gång jag såg folk hålla hand, kyssas osv. 
Jag blev anti kärlek, och allt alla andra tyckte var gulligt, ville jag spy åt. 
Så höll det på till det 4 staduimet. 
Jag var fortfarande inte helt över honom, men var en bra bit på vägen. Men självklart var det fortfarande vissa kvällar man grät över honom.

Stadium 4
Det var vid det 4 stadiumet någonting hände. Det är sadium 4 som tar oss dit jag är idag. 
Jag slutade gråta över honom, han slutade vara i mitt bakhuvud hela tiden och jag kände faktiskt glädje i det jag gjorde. 
Det varade dock inte länge, och jag mådde sämre igen, i perioder. 
Jag umgicks fortfarande med mina vänner, men jag spydde inte åt kärleken längre, eller inte lika mycket iallafall. 
Jag sprang fortfarande från kärleken, och lät ingen komma nära mig. 
Jag sprang rätt in i armarna på en kille, som nu betyder allt för mig och är hela min värld. 
Jag brydde mig inte längre om mitt ex, och han fick ärna strula runt med andra, utan att det gjorde ont, jag var totalt obrydd.
Jag lärde känna Dennis mer och mer, och vi var med varandra varje dag. 
Jag öppnade mig för honom, och jag berättade allt. 
Men jag hade 1 krav, och det var att han absolut inte fick börja gilla mig mer än som en vän, för jag kommer förstöra både han och hans psyke. 
Han lovade, men det jag inte visste var att han redan hade börjat fått känslor, och likaså jag. 
Det gick 1 vecka och sedan berättade vi för varandra. 
Och det är så himla härligt att säga att vi har varit 1 sedan dag 1. 
Och vi lär oss om varandra varje dag, och även fast det inte varit helt problemfritt så har vi krigat oss igenom det, och vår kärlek är starkt.
Jag älskar denna pojke, mer än allt. 
Och det sista jag vill är att lämna honom, även fast han gör en del fel ibland och går på alla mina nerver. 
Han är den värdefullaste och finaste jag ahr i mitt liv, och med honom klarar jag allt. 
Han är min styrka.

Tillsammans med detta inlägg så lägger jag in en länk till min spellista på spotify som innehåller all musik man behöver för att komma över ett hjärtekross och som jag gjorde i samband med mitt egna hjärtekross. Jag uppdaterar listan varje dag i princip. 
https://open.spotify.com/user/sunkanjr/playlist/6aN5efQ9gGjr5PvyPznF74

Och mitt motto angående detta är 
'' Gråt när du är ledsen, skratta då du är glad och skrik när du är arg. Ut med alla känslor, och ta inget för givet, utan ta dagen som den kommer och var glad över den.''




Sandra janson, västernorrland, sverige
sandrajansonnn@gmail.com
Skapad med Webnode
Skapa din hemsida gratis! Denna hemsidan är skapad via Webnode. Skapa din egna gratis hemsida idag! Kom igång